Hej Bellas blogg & Bellas läsare.

Jag vill börja med att säga TACK!
Tack Linda & Juha Pekkarinen för att ni skapade denna otroliga människa. Tack Josefin Pekkarinen för att du och jag valde att spela innebandy i samma lag, så jag kunde lära känna denna underbara människa. Tack mig själv för att jag började spela fotboll. Tack grabbarna som snodde saker i vårat omklädningsrum, er idioti ledde till att jag började prata med denna underbara människa.
TACK Isabella Pekkarinen för att jag fått lära känna dig.

Tack för att du finns här dag som natt, för att du är den du är, för att du förstår mig som ingen annan. För att du gör mig glad när jag som mest vill gråta. För att du får mig att lugna ner mig när jag bara vill slå & sparka. Tack för att du låter mig vara den jag är när alla andra himlar med ögonen. Tack för allt. Jag menar det verkligen. Och förresten. TACK för att du hjälper mig med fittmatten och förklarar på ditt nyupptäckta språk "blondinska".

Det finns ingen som du. Du är så bra att jag nästintill blir tårögd. Min fina tjej! All den kärlek jag känner för dig, det är overkligt, nu låter jag som värsta lesbiska stalkern, men det är galet vad du är bra. Du är värd allt. Allt & lite till! Den människan som skulle göra dig illa, skulle också göra mig illa. Låter som en liten fjortisunge när jag säger "gråter du så gråter jag, skrattar du så skrattar jag". Men så är det. Dina tårar gör ont i mig. (BELLAS SÅ KALLADE "VÄN", en varning, just sayin')

Det är du och jag mot världen. Det är vi som tillsammans står och gråter när det blir klart att Tälje åker ner och får spela i allsvenskan. Det är vi som gråter tillsammans när Hammarby trillar ur. Det är vi som gråter tillsammans när Hammarby förlorar en livsviktig match mot Värnamo. Det är vi som gråter av rädsla för att Hammarby kommer ramla ner ännu en gång. Det är vi som tillsammans håller varandra i handen den avgörande matchen. Tillsammans står vi. I medgångar och motgångar.

Det har varit du och jag genom allt, bokstavligt talat genom allt. Och här står vi än idag. Så kommer det alltid vara. Inte fan tänker jag lämna din sida, här står jag kvar, även fast du kanske inte vill ha mig där, så tänker jag stanna. Jag blir lycklig av tanken på att du finns i mitt liv.

Jag ÄLSKAR, när vi fyller i varandras meningar. När du säger någonting som jag sedan fortsätter på. Jag älskar när vi sen viker oss dubbla av skratt eftersom vi uppenbarligen tänkt samma helt sjuka grej. Jag älskar våra dagar då vi både har en sopppppdag, fast vi tillsammans kan skratta åt de. För det är så sjukt, att vi är så lika. IBLAND IAF! Ibland vill jag bara skaka vett i dig, fast jag vet att det är ömsesidigt. Ibland, eller väldigt ofta förstår jag inte ens vad du tänker. Men det är en av de delarna som gör oss så jäkla lika. För jag vet att jag är likadan. Ibland vet jag inte ens vad jag själv tänker, eller säger.

Jag älskar våra samtal. Våra samtal då vi avbryter varandra och pratar i mun på varandra bara för vi båda måste säga de som finns på vår hjärna för att vi inte ska glömma bort det. Jag älskar dom gångerna vi säger "va?" för ingen av oss lyssnat på vad den andra säger. Jag älskar att vi kan sitta och prata i timmar utan någonting att ens snacka om. Jag älskar dom gångerna då vi båda är minst lika blonda, som idag, då ingen av oss kunde komma på vad människorna som bodde i igloosarna heter. Jag älskar att jag vet att du har rätt, fast jag låtsas att du har fel. Och jag älskar att du vet att jag har rätt, fast du låtsar att jag har fel. Jag älskar att du kan förklara precis vad jag känner fastän jag inte ens kan göra det själv. Tack för att du sätter ord på mina tankar & känslor när jag själv inte förstår ett skit, när jag funderar på vad fan jag egentligen vill. Tack för att DU öppnar mina ögon.

Du är den bästa, galet vad jag älskar dig. det är du och jag, det kommer det alltid vara. Jag älskar dig, det finns inte ord för hur mycket. Det finns inte ord för att förklara dig, min kärlek till dig heller inte hur mycket jag älskar dig.

Min fina, fina vän. TACK, tack för allt !

tjingeling, nu ska jag gosa med mitt hjärta.
/ Mikaela Gustavson